Ja, det var efter att jag fyllt 70 som jag introducerades till Pärlgrossisten. Det var här jag skulle spendera större delen av mina pensionspengar eftersom jag verkligen fastnade för att pärla. Allt från halsband till örhängen eller andra olika smycken blev till min nya hobby på senare dagar men också min räddare i nöden. För det var när Gösta gick bort som jag blev tvungen att hitta något att fokusera på. Av en slump dök Pärlgrossisten upp och jag hittade mitt nya intresse.
För man behöver hitta nya hobbys på senare dagar. Antingen så lämnar ens partner en, eller så har man aldrig haft någon riktigt. Då är det så himla viktigt att få känna tillhörighet, att det man gör och lever räknas och framförallt att man har möjligheten att göra människor runt omkring en glada och positiva. Människor blir så lyckliga när dem tar emot mina smycken och jag blir ännu gladare av tanken att jag gjort dem så glada. Med andra ord blir det bara en positiv spiral och jag kan verkligen känna att det jag gör räknas.
Gösta hade varit stolt över mig
När vi var på Göstas begravning så var jag helt tom i kroppen. Det var jag till och med flera veckor efteråt. Jag visste inte vad jag ville och inte, jag kände ingenting och jag blev vare sig glad eller ledsen när saker i mitt liv hände. Till dess att Pärlgrossisten hittade mig, eller var det tvärtom? Oavsett om det var ödet eller högre makter eller vad det nu än kan vara så tror jag att det var mitt syfte. Jag pärlar och gör människor glada och ännu mer kan jag ta emot deras lycka och göra den till min egen. Så se till att skaffa en hobby på äldre dagar om du inte redan har en 🙂